Have a STRONG DAY!
13Jun/161

Hej och hejdå!

Ni märker att det har varit tyst här, men jag har ändå inte velat göra avslutet och säga hejdå för alltid. Däremot inser jag själv att jag inte hinner prioritera bloggen som förut och jag har varje månad trott att det ska lugna ner sig i livet men det händer liksom inte. Jag kan inte säga att jag aldrig mer kommer skriva ett blogginlägg, men just nu tar mitt älskade jobb enormt mycket tid och det måste det också få göra.

Därför hänvisar jag till de kanaler som jag faktiskt uppdaterar regelbundet:
På Instagram finns jag under Strongday
På Snapchat finns jag under annika-persson

 

Följ mig så får ni i sommar hänga med till Visby, London, Amsterdam och ut i svenska skärgården. Och om ni undrar hur det går med träningen? Jag är nu anmäld till Berlin marathon i september så jag antar att det är dags att börja springa ordentligt nu?

Annika Persson Kvarnbergs

Postat i: Träning 1 kommentar
15Feb/1610

21 km snölöpning

Hörrni de senaste två veckorna har varit lite härligt kaosaktiga - när jag kom hem från Lanzarote var jag på jobbet några dagar innan det blev en jobbturné till både Göteborg, Luleå, Umeå, Östersund och tillslut landade jag hos min bästa Sara i Åre. Där drog vi i lördags det längsta långpasset det här året, en halvmara, i ett vintrigt landskap.

Jag kände mig inte direkt orolig för distansen innan eftersom jag vet att Sara är min bästa löpkompis - det blir liksom aldrig tråkigt eller tungt, oavsett distans. Dessutom längtade jag mycket efter känslan efteråt - att komma hem, nöjd, med trött kropp och liksom få leva fjällstugelivet. Och som vi levde! Melodifestivalen, drinkar och musik till efter klockan två, sedan somnade alla nöjda efter en dag med skidåkning för vissa och långpass för andra.

Nu har jag fått lite hybris och känner att 20+ km var ju inte så farligt trots att jag tränat löpning dåligt senaste tiden. En liten del i mig säger att det kanske bara är att hålla i detta och satsa på en vårmara, trots att planen egentligen är en höstmara. Vi får se!

Annika Persson Kvarnbergslöp-åreAnnika Persson Kvarnbergs Sara Rönne

27Jan/161

Mängdvecka @ Club La Santa

Jag börjar inse att det blivit en hel del timmars träning de senaste dagarna då jag på riktigt hör mig själv säga "jag är superhungrig" i ungefär var och varannan mening. Trots att jag faktiskt pressar kroppen hårt varje dag är jag förvånad över hur bra den svarar och hur mycket jag orkar. Lite sliten ja men ingen träningsvärk, tror verkligen det beror på att jag simmar efter varje tungt pass.

En anledning till att träningen går så bra just nu är definitivt för att jag bara behöver tänka på att träna, vila och äta. Fatta vilka resultat man skulle få hemma om dagarna såg ut så. Utan att flänga till jobbet, ha möten, missa pendeln och komma hem till en halvtom kyl. Kroppen känns stark här för att jag inte behöver göra någonting annat än att hålla fokus - och det är så lyxigt!

Idag har jag haft lite av en vilodag och bara kört skonsamma träningsformer (pilates, crosstrainer och simning) för imorgon är det ju näst sista dagen och då är det all in som gäller. Har jag innan pratat om att "göra mina timmar" som värsta biggest looser-deltagaren så kan jag lova att det är imorgon timmarna kommer göras!

annika la santa simning20160123_182333

23Jan/160

Träningsvecka på Club La Santa

Det känns fantastiskt att få träna en hel vecka i solen efter att januari börjat med två veckors förkylning. Jag har tidigare varit på Playitas fyra gånger men nu blev det premiär för Club La Santa på Lanzarote. Anläggningarna liknar varandra; två stora träningskomplex mitt ute i ingestans med stora möjligheter till både kondition och styrka samt egen träning och gruppträning.

Igår kom vi till hotellet på eftermiddagen men hann med en rörlighetsklass, en coreklass samt att jag även stod på trappmaskinen. Denna vecka har jag faktiskt bestämt att köra runt 40 minuter trappmaskin varje dag - just för att en vän till mig inspirerat mig så med sin trappmaskinsträning. 40 minuter per dag är inte mycket men på en vecka hinner det faktiskt bli 4.5 timme. Något jag redan (dag 2) känner av i vaderna!

Till skillnad från Playitas så tycker jag Club La Santa kör mer klasser med vikter och redskap vilket jag gillar. Annars påminner anläggningarna om varandra väldigt mycket. Club La Santa är dock större och har exempelvis 3 stycken 50-metersbassänger, en 400-meters löparbana i hotellets mitt samt att mycket utrustning ingår i priset (på måndag ska jag exempelvis köra SUP. Här är även cyklar gratis att låna vilket skiljer CLS från Playitas). En stor skillnad är även danskarna, vi har än så länge inte hört någon prata svenska på hotellet utan här är nog 90% från Danmark. På Playitas är det mer mixat.

Imorse började vi dagen med TRX i solen - så härligt att få svettas under blå himmel och till varma vindar. Sedan blev det rörlighet, bodypump, promenad och trappmaskin. Var så trött under middagen att jag knappt orkade äta. Tur det är semester så man kan vila i solstolen mellan klasserna, eller bestämma att man äter när man orkar. Vet knappt hur morgondagen ser ut men har för mig att jag är bokad på cirkel och core. Sedan vill jag simma. Och springa. Men vi tar en dag i taget!

Club La santa
club la santa bodypump

3Jan/163

Fokus Januari

Den senaste veckan har många frågat mig om mina nyårslöften och jag har inte riktigt hunnit känna efter vad jag vill och vad som är rimligt att sätta under 2016. Målen 2015 var att köra skärmflyg och zipline (check!), lämna blod (fail), se norrsken (fail, detta mål är stående), fokusera rätt på jobbet (check), gå på fler konserter (check) och leva i nuet varje sekund på min bröllopsdag (check).

För första gången på länge har jag svårt att se hela året framför mig och därför känns det bara tokigt att sätta mål. Istället har jag valt att fokusera på det här under januari månad:

  • Se norrsken - jag har bokat en resa till Norrland igen. Kan inte sluta drömma att en dag faktiskt vara där rätt datum.
  • Sockerförbud fram till 20 januari. Why? För att 20 dagar är kort tid och vill visa för mig själv att jag kan. Hur svårt kan det vara? (antagligen supersvårt!)
  • Lyssna på min coach. Jag kommer via jobbet att få träffa en coach/psykolog under hela våren för att utveckla mitt ledarskap, jag ska verkligen ta vara på denna tid och suga åt mig av all feedback som hon har.
  • En bekant till mig är en jävel på att köra trappmaskinen på gymmet. 2.5 timme har han alltså stått där - helt galet! Jag tänker att om han klarar så lång tid måste jag ju åtminstone kunna se till att få in två pass över timmen.
  • Träna smart under träningsresan som ligger i slutet av januari. Med smart menar jag att jag vill kunna hålla fokus och få in kvalitet i stället för att flaxa runt på alla pass som erbjuds.
  • Få till ett bra hemmagym, vi flyttar snart till en 4a och det är klart att ena rummet ska bli gym.  Jag har redan en hel del redskap men det jag känner saknas är en kettlebell och så vill min man köpa en trainer/body bike - inte mig emot.
  • Ha kul - fortsätta säga ja och inte tänka efter allt för mycket. Leva livet!

imageedit__7675245109Photoshop har lagt ner men här kommer i alla fall en bild från sista dagen på 2015, nyårsafton!

30Dec/152

Nyårslistan

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Ja, massor! År 2015 har varit mitt bästa år på mycket länge då jag slutade tänka så mycket och bra sa ja till allt jag känt för i stunden, det har gjort min tid så mycket roligare men även fått mig att utvecklats då ett ja-svar även kan sätta en i utmanade situationer samt situationer man aldrig tidigare varit i.

Måste ju nämna att jag flög skärmflyg också!
skysport1Annika persson kvarnberg

Vilka länder besökte du?
Jag mötte våren i England, åkte på bröllopsresa till Island, smälte bort i Kroatien och sprang en mara på Irland.
islandannika persson kvrnbergs 1
Island. Minns att vi var på väg hem från en middag här, klockan var 21, solen var framme och det var -5 ute. Underbart!

zipline2

Zipline i Kroatien.

Är det något du saknade år 2015 som du vill ha år 2016?
Mer snö. Jag har älskat mina resor till Åre och nu senast Kiruna för där finns ju snön och kylan. 2016 börjar bra, i januari och februari ska jag faktiskt både till Åre och Kiruna igen, samt Luleå och Umeå!

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?
Det är någonting med siffran 16, och så har det alltid varit för mig. 16 mars hade jag en av mina bästa jobbdagar på mitt jobb. Kände mig så lycklig att jag var tvungen att ta en selfie för att minnas den härliga känslan (det är dessvärre en höjdare så den gör sig icke besvär i bloggen). 16 maj gifte jag mig med min man och dagen var perfekt från början till slut. 16 september försvann ett älskat liv.

Annika Persson Kvarnbergs

Vad var din största karriärsmässiga framgång?
Jag blev chef för två avdelningar som slogs ihop till en. Är så otroligt glad och tacksam för denna chans.

Och din största framgång privat?
Känns konstigt att säga att bröllop är en framgång så väljer istället att lägenheten såldes till områdes bästa pris. Stockholms marknad är verkligen galen! Jag tror också vi köpte nästa lägenhet (som har inflytt om 9 dagar) till ett bra pris då vi fixade en förhandsvisning.

Vad spenderade du mest pengar på?
Jag passade på att uppgradera förlovningsringen så den skulle matcha vigselringen bättre. Vet att jag tyckte det var extremt dyrt där och då men har aldrig ångrat köpet – snarare har jag börjat sikta mot större diamanter (vad händer?!).

Vilket träningspass minns du främst?
Brände av 25 km Sörmlandsled i powerwalkform. Kom fram till Lida friluftsgård minuterna innan de stängde, hann fika och sätta mig på bussen hem innan det började spöregna. Bäst tajming och sträckan Handen - Lida är verkligen en favorit.

FullSizeRender_2

Min sambo släppte av mig 2 mil bort och sa "nu får du springa hem" - och som jag sprang, sommarlöpning på Blidö är bäst! När jag kom hem svepte jag en liter mjölk på några sekunder - och så var jag så himla nöjd! På kvällen cyklade vi till hamnkrogen på grannön och såg en sommarkonsert.

mjölkyxlan
Minns också ett löppass från Åre när jag och Sara tog oss till Blåhammaren för lunch, och så sprang vi hem igen. Perfekt sträcka och perfekt sällskap!

Annika Persson - Kvarnbergs

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2015?
Det är så många bodypumplåtar som spelas konstant här hemma så de får representera 2015. Just nu är favoriten The Thrill med Nero.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Betydligt gladare! Minns att jag tänkte att 2014 inte blev så bra, 2015 har fått mig att stanna upp många gånger och tänka ”wow – det här är verkligen mitt år”.

Vad önskar du att du gjort mer?
Ingenting – med tanke på att jag sagt ja till så många fler saker har jag verkligen känt att jag lever mitt liv fullt ut.

annika persson kvarnbergs

Takterasshäng i Göteborg i våras.

Den maträtt du åt oftast 2015?
Tacos. Näst intill varje fredag. Kan inte tröttna!

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?
Jag jobbade över, kom sent till en middag och lämnade tidigt på grund av att mitt huvud var för fullt med jobbtankar. Dagen efter var det dubbelpass på gymmet, brunch med mina brorsor och så gick jag på musikal med min fina vän.

Högsta önskan just nu?
Att jag kommer få se norrsken i Norrland inom kort.

Kiruna flygplats

Vad fick dig att må bra?
Att få hålla min brors barn för första gången och sedan även få förtroendet att bli fadder till honom.

Annika Persson Kvarnbergs

Och att rida i snön tillsammans med bästa kompis och guide - en pangdag i Åre.

halflinger

Och att få vakna i sommarstugan, springa mellan öarna, äta blåbärspaj, köra cirkel på altanen och cykla på grusvägar sena varma kvällar.

cirkel3björkhagen

Vem saknade du?
Min morfar. Är ledsen att han inte fick uppleva mitt bröllop eller min brorsas första barn.

Vad är du mest stolt över?
Att jag kämpat extremt mycket på jobbet under både helger och vardagskvällar. Sedan är jag mycket nöjd över att ha tagit mig i mål på Dublin marathon, för trots att jag sprungit en del långpass även i år är aldrig en mara självklar, speciellt inte när det spöregnar från steg ett.

Annika-Persson-Kvarnbergs

28Okt/152

Race report: Dublin Marathon

Hörrni, vi är i mål! 42 kilometer är avklarade - medaljen är runt halsen och segerölen är intagen, men vi tar det såklart från början!

I söndags satte jag och Sara oss bokstavligen på första bästa flyg till Dublin. Efter att ha halvsovit oss igenom resan tog vi oss till vårt hotell och nästan direkt vidare till marathonmässan där vi hämtade ut nummerlappar, köpte lite energi och kände av pulsen bland alla andra marathonlöpare.

AnnikaPerssonKvarnbergsAnnika-Persson-Kvarnbergs

På kvällen gick vi ut för att fylla på med energi men det blev en misslyckad kolhydratsladdning i och med "skinny pizza" (mer om det i podden Träningsglädje TALKS - där vi även pratar om hur loppet gick från km 1 till 42, hur vänskapen påverkas av en mara, Saras konstanta snorande och annat smått och gott). Sedan ojade vi oss en hel del innan vi somnade - hur skulle det gå/vad har vi gett oss in på och så vidare - klassisk nervositet.

IMG_1373Vi hade en hel hylla med maranödvändigheter..

På loppdagen gick vi i regnet till starten som låg 1.5 km från hotellet. Vi tog skydd i ett tält där folk frenetiskt smorde in sig med liniment och bytte om. 30 minuter innan start gick vi till vårt startgrupp och speakern fick igång alla löpare på ett fantastiskt sätt. Klockan 09.20 gick vår start och som alltid har man sådant energipåslag att det är svårt att hålla sig till sin tilltänkta fart.

Delmål nummer ett var att klara de 10 första kilometrarna då de skulle vara de brantaste enligt höjdkurvan. Från kilometer 5 och framåt lutade uppåt mer eller mindre hela tiden. Mentalt jobbigt att tiden drog iväg och att man började känna sig lite trött så pass tidigt i loppet men vi hade lovat oss själva att första milen skulle få ta tid på grund av sluttningen.

Vid 12 kilometer kom första officiella publikplatsen och ett stort gäng irländare hade tagit sig ut i regnet och de var allt annat än tysta. Jag och Sara fick en extrem boost och vinkade och tjoade tillbaka - tusan vad high on life jag blev av lite positiva hejarrop. Strax därefter började det även gå nerför och vi fick äntligen känna att det vände, nu var det bara att rulla och känna medvind igen.

Banan gick inte alls inne i stan utan vi sprang ute i bostadsområden på långa, långa raksträckor. Jobbigt att se att DIT bort ska vi, och när man väl kommit till slutet (tänk Vallhallavägen - en gata utan slut) så svängde vägen höger och så började nästa jättelånga raka gata. Tråkig banan - ja! Men bra sällskap hade jag i alla fall med mig!

Däremot kände vi både rätt tidigt i loppet att vi var trötta. Det är jobbigt att känna sig lite lätt sliten vid 18 kilometer när man vet att man ska springa 42. Det är här man märker hur viktigt det är med regelbundna långpass. Mellan km 18-21 var det så segt att både jag och Sara (visade det sig efteråt när vi pratade om det) tänkte på att bryta. När halvmaran var sprungen satte jag på musik och fick ny energi - äntligen gick det bra att springa igen.

Rätt som det var så hade vi kommit till km 30. Fötterna började göra ont och kroppen kändes öm. Vi sa inte så mycket till varandra men jag var evigt tacksam att musiken fanns och höll mig vid gott mod. För även om kroppen var trött orkade jag faktiskt tänka positiva tankar och det är jag stolt över - det mentala biten har sällan varit ett hinder.

Från 30 km och framåt åt jag nästan av varje människa som hade energi med sig till banan, allt ifrån godis till clementin fick jag i mig. Det var inte många som hejade på grund av regnet (och icke publikvänlig bana?) men de som var ute hejade på alla. Vi fick höra allt från "Ni är riktiga hjältar och vinnare redan nu" till "Go purple laidies - I like your clothes".

Försökte räkna ner på postivt sätt, det vill säga är det 9 km kvar säger jag 8 och lite till. Fungerade rätt bra tyckte jag, vet att Sara dock inte höll med! Vid 35 km var det inte så jäkla kul längre - men jag visste också att vi skulle klara det, vi skulle få medalj och motiverade oss hela tiden med att hotellsängen, dusch och room service var nära. Det började spöregna ännu mer och dessutom dök flera backar upp utan förvarning. De sista 3 km gick på motorväg - hur kan man lägga en mara på så tråkig sträcka?

Vi letade ivrigt efter mile 25-skylten (mål vid 26 miles) men den kom aldrig trots att min klocka sa att den borde komma. Så irriterande och kroppen gjorde ont - 1.6 km till mål kändes som en evighet. Det kändes faktiskt orimligt att ta sig 1.6 km där och då. Helt plötsligt kom en skylt med "800 m kvar" och det var en sådan lättnad att det var halva sträckan mot vad vi trott att jag var nära att börja gråta. 800 meter kändes rimligt och lätt och helt plötsligt var vi på målrakan och Sara tevkade inte över att spurta.

Äntligen i mål! Medalj runt halsen! Kramar av både funktionärer och mellan oss. We did it! Hämta finishertröja, i med lite energi och så stapplade vi hemåt i spöregnet. Tillslut såg vi hotellet och vi gick raka vägen in i baren och köpet en öl. Upp på rummet, in i duschen, på med morgonrocken, ner i sängen, ringa room service. Sitta i sängen, med en av sina bästa kompisar, och äta varm mat under varmt täcke. Ren och skär lycka efter 44 000 steg! Hurra vad glad jag är att våra kroppar och våra hjärnor klarade det!

Dublin marathon

Annika Persson Kvarnbergs