Have a STRONG DAY!
3Jan/163

Fokus Januari

Den senaste veckan har många frågat mig om mina nyårslöften och jag har inte riktigt hunnit känna efter vad jag vill och vad som är rimligt att sätta under 2016. Målen 2015 var att köra skärmflyg och zipline (check!), lämna blod (fail), se norrsken (fail, detta mål är stående), fokusera rätt på jobbet (check), gå på fler konserter (check) och leva i nuet varje sekund på min bröllopsdag (check).

För första gången på länge har jag svårt att se hela året framför mig och därför känns det bara tokigt att sätta mål. Istället har jag valt att fokusera på det här under januari månad:

  • Se norrsken - jag har bokat en resa till Norrland igen. Kan inte sluta drömma att en dag faktiskt vara där rätt datum.
  • Sockerförbud fram till 20 januari. Why? För att 20 dagar är kort tid och vill visa för mig själv att jag kan. Hur svårt kan det vara? (antagligen supersvårt!)
  • Lyssna på min coach. Jag kommer via jobbet att få träffa en coach/psykolog under hela våren för att utveckla mitt ledarskap, jag ska verkligen ta vara på denna tid och suga åt mig av all feedback som hon har.
  • En bekant till mig är en jävel på att köra trappmaskinen på gymmet. 2.5 timme har han alltså stått där - helt galet! Jag tänker att om han klarar så lång tid måste jag ju åtminstone kunna se till att få in två pass över timmen.
  • Träna smart under träningsresan som ligger i slutet av januari. Med smart menar jag att jag vill kunna hålla fokus och få in kvalitet i stället för att flaxa runt på alla pass som erbjuds.
  • Få till ett bra hemmagym, vi flyttar snart till en 4a och det är klart att ena rummet ska bli gym.  Jag har redan en hel del redskap men det jag känner saknas är en kettlebell och så vill min man köpa en trainer/body bike - inte mig emot.
  • Ha kul - fortsätta säga ja och inte tänka efter allt för mycket. Leva livet!

imageedit__7675245109Photoshop har lagt ner men här kommer i alla fall en bild från sista dagen på 2015, nyårsafton!

3Dec/150

Brunch på Ulfsunda slott

I söndags bjöd jag mina syskon inklusive respektive på brunch på Ulfsunda slott. Det komiska är att jag går förbi slottet nästan varje dag eftersom jag bor i närheten och mitt promenadstråk går förbi där, men det är inte förrän vi ska flytta härifrån som vi väljer att boka in oss där - något vi ångrar eftersom brunchen fantastisk. Kvalitet rakt igenom och lagom stort utbud av både kallskuret och varmt. Favoriterna? Deras pulled pork, bönsalladen med fetaost samt pepparkakspannacottan. Rekommenderas!

Ulfsunda slottBrunch sthlm brommabrunch Ulfsunda slottAnnika Persson KvarnbergsUlfsunda slott brunch

28Okt/152

Race report: Dublin Marathon

Hörrni, vi är i mål! 42 kilometer är avklarade - medaljen är runt halsen och segerölen är intagen, men vi tar det såklart från början!

I söndags satte jag och Sara oss bokstavligen på första bästa flyg till Dublin. Efter att ha halvsovit oss igenom resan tog vi oss till vårt hotell och nästan direkt vidare till marathonmässan där vi hämtade ut nummerlappar, köpte lite energi och kände av pulsen bland alla andra marathonlöpare.

AnnikaPerssonKvarnbergsAnnika-Persson-Kvarnbergs

På kvällen gick vi ut för att fylla på med energi men det blev en misslyckad kolhydratsladdning i och med "skinny pizza" (mer om det i podden Träningsglädje TALKS - där vi även pratar om hur loppet gick från km 1 till 42, hur vänskapen påverkas av en mara, Saras konstanta snorande och annat smått och gott). Sedan ojade vi oss en hel del innan vi somnade - hur skulle det gå/vad har vi gett oss in på och så vidare - klassisk nervositet.

IMG_1373Vi hade en hel hylla med maranödvändigheter..

På loppdagen gick vi i regnet till starten som låg 1.5 km från hotellet. Vi tog skydd i ett tält där folk frenetiskt smorde in sig med liniment och bytte om. 30 minuter innan start gick vi till vårt startgrupp och speakern fick igång alla löpare på ett fantastiskt sätt. Klockan 09.20 gick vår start och som alltid har man sådant energipåslag att det är svårt att hålla sig till sin tilltänkta fart.

Delmål nummer ett var att klara de 10 första kilometrarna då de skulle vara de brantaste enligt höjdkurvan. Från kilometer 5 och framåt lutade uppåt mer eller mindre hela tiden. Mentalt jobbigt att tiden drog iväg och att man började känna sig lite trött så pass tidigt i loppet men vi hade lovat oss själva att första milen skulle få ta tid på grund av sluttningen.

Vid 12 kilometer kom första officiella publikplatsen och ett stort gäng irländare hade tagit sig ut i regnet och de var allt annat än tysta. Jag och Sara fick en extrem boost och vinkade och tjoade tillbaka - tusan vad high on life jag blev av lite positiva hejarrop. Strax därefter började det även gå nerför och vi fick äntligen känna att det vände, nu var det bara att rulla och känna medvind igen.

Banan gick inte alls inne i stan utan vi sprang ute i bostadsområden på långa, långa raksträckor. Jobbigt att se att DIT bort ska vi, och när man väl kommit till slutet (tänk Vallhallavägen - en gata utan slut) så svängde vägen höger och så började nästa jättelånga raka gata. Tråkig banan - ja! Men bra sällskap hade jag i alla fall med mig!

Däremot kände vi både rätt tidigt i loppet att vi var trötta. Det är jobbigt att känna sig lite lätt sliten vid 18 kilometer när man vet att man ska springa 42. Det är här man märker hur viktigt det är med regelbundna långpass. Mellan km 18-21 var det så segt att både jag och Sara (visade det sig efteråt när vi pratade om det) tänkte på att bryta. När halvmaran var sprungen satte jag på musik och fick ny energi - äntligen gick det bra att springa igen.

Rätt som det var så hade vi kommit till km 30. Fötterna började göra ont och kroppen kändes öm. Vi sa inte så mycket till varandra men jag var evigt tacksam att musiken fanns och höll mig vid gott mod. För även om kroppen var trött orkade jag faktiskt tänka positiva tankar och det är jag stolt över - det mentala biten har sällan varit ett hinder.

Från 30 km och framåt åt jag nästan av varje människa som hade energi med sig till banan, allt ifrån godis till clementin fick jag i mig. Det var inte många som hejade på grund av regnet (och icke publikvänlig bana?) men de som var ute hejade på alla. Vi fick höra allt från "Ni är riktiga hjältar och vinnare redan nu" till "Go purple laidies - I like your clothes".

Försökte räkna ner på postivt sätt, det vill säga är det 9 km kvar säger jag 8 och lite till. Fungerade rätt bra tyckte jag, vet att Sara dock inte höll med! Vid 35 km var det inte så jäkla kul längre - men jag visste också att vi skulle klara det, vi skulle få medalj och motiverade oss hela tiden med att hotellsängen, dusch och room service var nära. Det började spöregna ännu mer och dessutom dök flera backar upp utan förvarning. De sista 3 km gick på motorväg - hur kan man lägga en mara på så tråkig sträcka?

Vi letade ivrigt efter mile 25-skylten (mål vid 26 miles) men den kom aldrig trots att min klocka sa att den borde komma. Så irriterande och kroppen gjorde ont - 1.6 km till mål kändes som en evighet. Det kändes faktiskt orimligt att ta sig 1.6 km där och då. Helt plötsligt kom en skylt med "800 m kvar" och det var en sådan lättnad att det var halva sträckan mot vad vi trott att jag var nära att börja gråta. 800 meter kändes rimligt och lätt och helt plötsligt var vi på målrakan och Sara tevkade inte över att spurta.

Äntligen i mål! Medalj runt halsen! Kramar av både funktionärer och mellan oss. We did it! Hämta finishertröja, i med lite energi och så stapplade vi hemåt i spöregnet. Tillslut såg vi hotellet och vi gick raka vägen in i baren och köpet en öl. Upp på rummet, in i duschen, på med morgonrocken, ner i sängen, ringa room service. Sitta i sängen, med en av sina bästa kompisar, och äta varm mat under varmt täcke. Ren och skär lycka efter 44 000 steg! Hurra vad glad jag är att våra kroppar och våra hjärnor klarade det!

Dublin marathon

Annika Persson Kvarnbergs

11Okt/150

Morning glory

Det finns några timmar jag värdesätter väldigt högt. Det är timmarna jag får när jag är på väg ner till Göteborg och väljer tåget - egentid av högsta klass. Beställer alltid tyst kupé och är det morgontåg så är förstaklass givet då det ingår frukost. I lördags gick jag upp alldeles för tidigt för att hoppa på tåget och varje gång känns det som jag får se hela Sverige vakna genom mitt fönster. Sverige är så himla fint när det är morgon och allting är orört. Det som var extra bra denna gång var att jag dessutom hann jag  jobba fyra timmar (ja tåget blev ju försenat) innan jag var framme - perfekt!

Började med en lunch med Jörgen, aka Från fet till triathlet, innan jag åkte hem till min bästis där resten av tjejerna var samlade. Sedan väntade höstpromenader blandat med middag på stan, kvalitetssnack och långfrukost. Precis det jag behövde för att ladda om inför en mötestung vecka. Imorgon startar jag upp med kurs inom sociala medier och lagar och det är också något jag ser mycket fram emot!

Nu kör vi!

20151010_14410420151011_09443620151011_09560620151011_095657

4Okt/153

Tjurruset 2015

Igår var jag och tittade på Tjurruset eftersom J sprang. Vädret var perfekt - soligt och varmt men ändå höst i luften. Loppet har aldrig riktigt lockat mig men när jag stod och såg alla gå i mål och speakern ropade ut att det fanns platser kvar till söndagens lopp blev jag faktiskt sugen. Men det beror mest på stämningen, starten och målet hade jag gärna varit med om - men allt däremellan..nja!

Hur som helst är det alltid kul att se hur grisigt det blir en tid in i loppet, under målrakan skrattade jag många gånger åt hur folk såg ut och hur de snubblade omkring i leran. Det bästa av allt när jag inte själv fick gå i mål? Motivationen till dagens löpning blev absolut 100 gånger bättre efter gårdagens löparglädje.

IMG_1306IMG_1281IMG_1330IMG_1300IMG_1327IMG_1343

30Sep/151

Det är inte svårt

Det är inte svårt att ta sig ut efter jobbet när denna utsikt möter en. Idag promenerade jag jag milen och gick från att ha ont i huvudet och vara trött till att efter någon timme må bra och vara high on life. Efteråt blev det core och spikmatta och sedan fortsatte kvällen framför jobbdatorn. Imorgon går vi äntligen in i årets bästa månad enligt mig. Oktober är vackrast och jag ser fram emot att hänga mycket i skogen!

solnedgång

23Jul/153

5 bra saker just nu

- Augustiomslaget på Womens Running. Äntligen har vi kommit så pass långt att man inte bara väljer stereotypiska modeller på framsidan av träningstidningar. Vi ser alla olika ut men alla som gillar att svettas tycker jag hör hemma i tidningarna. Heja!

- Periscope - oj så kul! Älskar snabb kommunikation och det är skönt att kunna få snabba svar och inte vänta in svar som vid ex Snapchat. Gillar också att kunna se vad som händer exakt nu på andra sidan jorden. Samt skriva snälla saker till okända människor i tron om att göra deras dag lite ljusare.

- Sörmlandsleden. Jag fick ett ryck så på lördag tänkte jag gå några etapper vilket gör att jag får vara ute i skogen mer eller mindre hela dagen. Win! Så här såg det ut sist jag gick Sörmlandsleden mellan Handen-Järna, då övernattade jag även i vindskydd.

- H&M Sport. Jag säger ingenting om kvaliteten och andningsförmågan eftersom jag har få träningskläder från H&M men oj vad de fått in fina färger. Jag beställde hem ett riktigt Annika-set idag. Visar upp om någon vecka!

- Hösten. Ja, jag är redo. Jag vill ha tempo och effektiva möten på jobbet, köpa kläder i vinrött och marinblått, springa i gula skogar, dricka te och tända ljus på kvällen. Är definitivt redo och välkomnar min bästa årstid med öppna armar!