Have a STRONG DAY!
15Feb/1610

21 km snölöpning

Hörrni de senaste två veckorna har varit lite härligt kaosaktiga - när jag kom hem från Lanzarote var jag på jobbet några dagar innan det blev en jobbturné till både Göteborg, Luleå, Umeå, Östersund och tillslut landade jag hos min bästa Sara i Åre. Där drog vi i lördags det längsta långpasset det här året, en halvmara, i ett vintrigt landskap.

Jag kände mig inte direkt orolig för distansen innan eftersom jag vet att Sara är min bästa löpkompis - det blir liksom aldrig tråkigt eller tungt, oavsett distans. Dessutom längtade jag mycket efter känslan efteråt - att komma hem, nöjd, med trött kropp och liksom få leva fjällstugelivet. Och som vi levde! Melodifestivalen, drinkar och musik till efter klockan två, sedan somnade alla nöjda efter en dag med skidåkning för vissa och långpass för andra.

Nu har jag fått lite hybris och känner att 20+ km var ju inte så farligt trots att jag tränat löpning dåligt senaste tiden. En liten del i mig säger att det kanske bara är att hålla i detta och satsa på en vårmara, trots att planen egentligen är en höstmara. Vi får se!

Annika Persson Kvarnbergslöp-åreAnnika Persson Kvarnbergs Sara Rönne

18Nov/154

Vilket marathon ska jag springa?

Det tog inte många timmar efter att jag sprungit i mål på Dublin marathon som jag kände "och nu då?". Sedan har jag inte velat göra något förhastat utan känna in - hinner jag träna inför en till mara? Orkar jag? När jag landat i "ja" så har jag väntat några dagar till.

Men ikväll tog jag steget och bestämde mig att jag verkligen vill springa London igen. Jag har till och med styrt om pressjouren på jobbet så att jag är ledig den helgen - allt frid och fröjd alltså. Tills jag får mejlet från SCCR att maran är fullbokad. Suck och pust och stön!

Nu känner jag som sekunderna efter Dublin marathon "och nu då?!". Jag tror fortfarande att jag kommer springa London (hoppet är det sista som överger en), men vill kolla upp alternativ. Krav: maran ska ligga på våren, vara utomlands och minst 10 000 måste springa, ni som lyssnat på podden Sara och jag spelade in från Dublin marathon vet att jag blir stressad av känslan av att hamna sist. Därför är många deltagare ett måste!

Så - vad ska jag springa?

4

Postat i: Lopp, Tips 4 Kommentarer
24Okt/153

Race redy?

Dagar kvar till Dublin marathon 2015? 2!

Hur känns träningsformen? Jag fick till en del långpass under sommaren och i augusti men sen kom privata tråkigheter in i mitt liv och jag fick ta en paus från allt annat. Efter det gick jag på en ny tjänst på jobbet och träningen blev prio 2.

Hur känns den mentala formen? Bra! Det är den jag förlitar mig på under måndagen. Medalj ska jag ha!

Vad är loppstrategin? Eftersom jag egentligen är för dåligt tränad för en mara har jag absolut inget fokus på att komma in på en viss tid. Jag tänker mig en heldag på stan med min bästa vän - och vi ska gå i mål vänner. Den som är mest trött för tillfället bestämmer farten. Varje mil kommer vi ge varandra pepp genom att berätta något spännande från sitt liv (fundering/åsikt/händelse) så de senaste dagarna när vi pratat i telefon har vi stoppat oss själva och sagt "Nej men det här berättar jag under maran istället".

Hur ska ni fira när nit gått i mål? Detta har vi pratat mycket om! Room service och bad direkt efter - sen ska vi ut på irish pub och lyssna på livemusik och dricka öl! Någon present till mig själv vill jag också köpa, vad vet jag inte än men känner att jag saknar en svart väska så förhoppningsvis finns den i någon butik i Dublin!

sthlm marathon

Spurtarn (!) på väg in i mål på mitt andra Stockholm marathon.

4Jun/154

Mot Dublin marathon

Vet ni vad - för några veckor sedan lyckades jag övertyga denna donna att hon ska springa ett maraton med mig. Jag hade tjatat lite och lockat med andra länder men det var inte förrän jag nämnde Dublin som hon gick igång så mycket att hon faktiskt anmälde sig inom tio minuter. Idag var vi ute på vår första gemensamma löprunda och Stockholm visade sig från sin somriga sida vilket innebär att solen värme och det kom grillpustar varje kilometer, härligt!

Den 26 oktober kommer vi alltså stå på startlinjen till Dublin maraton - och självklart längtar vi redan till segerölen och irländsk livemusik efteråt! För fira är vi bra på. Ha roligt med. För att inte tala om att springa - men det är ju nästan sekundärt!

allindublin

Postat i: Lopp 4 Kommentarer
27Apr/151

Bästa London

Åh var ska jag börja? I still love London! April kan vara en av de härligaste månaderna i London eftersom allt är så fint, veckor före Sverige vilket syns tydligt i Hyde Park - men vi tar det från början.

I torsdags var det årsdag på jobbet och det firades rejält vilket gjorde att det var rejält tufft att gå upp 05 för att hinna med flyget (det här med att jag alltid bokar tidigaste flighten för att man tänker att man ska fånga dagen... det är en bra tanke i teorin.. oklart om det är det i praktiken?). Sa till J att jag aldrig mer skulle dricka men den tanken var som bortglömd när vi väl var i London och hotellpersonalen uppgraderade vårt rum och bjöd på bubbel.

London2

Men vi har ju trots allt inte hängt för mycket på rummet - utan mest på stan. Det är alltid kul att spana trender på Nike Town och jag hör relativt ofta att det klagas över den svarta färgskalan på träningskläder för män - men både hos Adidas, Nike och Asics såg vi att breda färgskalor var representerade på herravdelningen. Kul!

färgglada tights män nike

Herrtights!

london1

Varje dag har vi även hängt på Pret a Manger. Vi har ätit frukost, mellis och lunch och testat oss fram rejält. Jag fullkomligt älskar att man kan köpa ägg + spenat, quinoa + lax eller bönor + rödbetor i små förpackningar för en tjuga. Ekologiskt såklart.

pretpizza 500 cal

Jag gillar även att många restauranger skriver ut närings- och kaloriinnehåll i menyn. Här åt jag en variant på pizza på 469 kcal. J tyckte dock mina tortillapizzor är bättre, man tackar! (Vill man hellre ha glutenfri pizza är det ett bra recept).

Måste såklart nämna Hyde Park, bästa stället i hela London om du frågar mig. Jag passade både på att springa och gå morgonpromenader i parken och blev så extremt lycklig av både stämningen och hur fint det faktiskt är överallt.

hyde parkhydepark

En annan kväll gick vi till Gordon Ramsays ställe Petrus där vi åt trerätters (men egentligen femrätters eftersom de slängde in lite mellanrätter här och där). Hela kvällen på Petrus är en historia för sig själv, skrattade så jag grät eftersom vi hade så dålig koll på alla bestick och tallrikar som kom in - så fort jag skulle äta med en viss sked eller på en tallrik kom någon och justerade fint och diskret.

petrus-ramseypetrus gordon ramsey

Den här efterrätten kanske ser lite otäck ut men den var helt galet bra. Förstod dock aldrig vad det var trots att personalen förklarade. Blev också osäker på om man kunde äta grenen och blommorna så det hoppade jag (ja ni hör, var osäker på allt). Körsbären som ligger på var inte heller körsbär utan bakelser i sig som enbart såg ut som frukten. Inte lätt att hålla koll på läget på restaurangen alltså!

brick lanestreet art

Vi tog också en guidad tur med Alternative London. Under två timmar gick vi och tittade på street art kring Brick Lane och sedan fick man betala vad man tyckte det var värt - älskar den affärsidén. Kan varmt rekommendera det, mycket bra guide och så fick jag se något man kanske inte alltid ser annars.

london marathon

Självklart såg vi även London marathon. Stämningen från publikens sida går inte att beskriva, jag älskar att alla skriker på alla och att det inte går att lyssna på musik när man springer eftersom folkets jubel överröstar allt. Blev så sugen på att springa igen. En dag ska jag stå på startlinjen och njuta av varje kilometer. Men det blev inte i år - tur det kommer fler chanser! Mer bilder från London marathon finns på Instagram (strongday).

20Jul/147

Jämtlandstriangeln

Hörrni jag är ultra. U l t r a! För igår tog vi oss +50 kilometer på en och samma dag. Tanken var att jag och Sara skulle springa Jämtlandstriangeln men på grund av teknisk och kuperad terräng gick vi betydligt mer än vad vi hade räknat med - och så kom vi lite fel mot slutet.

Mitt i all glädjeyra under den sista biten (vi var så glada över att vi skulle klara det) så var vi väl aningen ofokuserade och sprang in på annan stig. Detta innebär att sista milen gick över myr, bäckar och helt obanad terräng. Just där och då, 45 kilometer in, var man ju inte överlycklig men generellt så skötte jag och Sara vår dag helt fantastiskt bra.

Vi hade kul, turades om att dra, pratade om högt och lågt, hade jämnt blodsocker och pigga kroppar - ändra fram tills att vi såg bilparkeringen, då blev det  pust och stön och aj och linkande och allt var bara tungt i 200 meter. Vi avslutade med att kyla ner oss i Storulvån och det var fantastiskt skönt. Sedan åkte vi nercabbat till första bästa pizzeria innan vi öppnade bubblet hemma och än en gång konstaterade hur fantastiska kroppar vi har som orkar med våra äventyr.

Häng med runt Jämtlandstriangeln:

Klockan 06 ringde klockan och vi åt gröt (Sara) och bananpannkaka (Annika) innan vi åkte mot Storulvån. Längs vägen såg vi både ren och älgkalvar och det var tydligt att vi inte längre var i Stockholm.

ren

Någon minut efter åtta var vi laddade och redo att ge oss iväg.

jämtlandstriangeln 14

Första delmålet var fjällstationen Sylarna, 16 km. Jag tyckte denna sträcka var jobbigast då den var rätt teknisk och kuperad. Undrade lite hur resten av dagen skulle bli när början varit tyngre än väntat - skulle man orka?

jämtlandstriangeln 11

Vi mötte flera cyklister som skakade på huvudet och hade stora problem. Vi förstod dem då vi själva inte klarade av att springa så mycket som vi trott på grund av sten, sten och åter sten.

jämtlandstriangeln 9

Men vackert var det och eftersom vi inte hade något tidsmål blev det inte heller någon dag med stress.

jämtlandstriangeln 7

Vi byggde självklart på stenhögarna eftersom det ska ge tur - och det vill man ju alltid ha.

jämtlandstriangeln 16

När vi kom fram till Sylarnas fjällstation var vi trötta och hungriga. Besvikelsen över att de mest sålde godis samt pasta och nötfärs för att göra i ordning i stormkök var stor. Lösningen blev att vi fick köpa bröd, smör och ost och göra egna smörgåsar till lunch. Vi skyndade därifrån relativt snabbt. Nästa delmål var Blåhammaren, 19 km bort.

jämtlandstriangeln 5

Vi hade hört att denna sträcka skulle vara värst, speciellt de 5 sista kilometrarna som leder till fjällstationen - de kunde jämföras med en vägg. Men så var det inte, vi gillade faktiskt denna sträcka mest. Visst var det backigt men inte speciellt tekniskt så äntligen kunde vi springa mer.

jämtlandstriangeln 10jämtlandstriangeln 8

Efter 25 kilometer kom Sara på den briljanta idén att ta det lugnt så vi la oss ner och stirrade på molnen. Så härligt!

jämtlandstriangeln 13jämtlandstriangeln 6

Det började bli lite kallare och lagom till Enkälens vindskydd började det regna rejält, vi smög in i stugan några minuter och passade på att dela ut vår överraskningsenergi som vi köpt åt varandra - mycket roligt moment att se fram emot. Sara fick sin älskade chokladmjölk och jag goda stänger. Energin på topp med andra ord!

jämtlandstriangeln 4jämtlandstriangeln 3

Sedan hade vi en mil med skönt flow. Vi turades om att dra och de där sista 5 km som skulle kännas som en vägg var inte alls så jobbiga som vi föreställt oss. Men glädjen över att se fjällstationen visade nog på att vi var lite trötta ändå. Kramar och high fives när vi såg Blåhammaren blir ett av turens starkaste minnen.

Jämtlandstriangeln 2

Uppe på toppen köpte vi mjölk och cola av en gullig värd. Stämningen på stationen var mycket mysigare än på Sylarna, enligt mig. Här kunde man även äta finmiddag, basta och ta en öl med fantastisk utsikt. Vi stannade dock inte så länge men fick ändå en rejäl boost av några andra vandrare som var extremt imponerade över att vi tog hela triangeln på en dag då de gjorde den på tre vilket nog är det vanligaste.

blåhammaren

Glada i hågen sprang vi sista distansen 12 km - och det bästa av allt var att det skulle gå nerför nästan hela vägen. Antagligen var vi så glada och stolta att vi lyckades tappa bort leden vid någon bäck där det var lite otydligt. Istället hamnade vi på villovägar och fick ihop en extrasträcka som tog en timme och innehöll både myr och sankmark. Men det är liksom en historia i sig. Idag minns jag bara hur skönt det var att doppa fötterna i Storulvån innan vi åkte mot Åre igen. Vilken fantastisk dag! Och vilken fantastisk kompis/teamie jag har! För att inte nämna våra kroppar - heja!

smutsjämtlandstriangeln målJämtlandstriangeln 1

Denna vecka gästar jag podden Träningsgläjde TALKS. Vill ni höra oss prata om äventyret gör ni det här (eller via iTunes).

17Jul/143

Vinnare innan målgång

Visst är det lite lustigt att man kan känna sig som vinnare innan man ens påbörjat ett lopp. Ofta kan det ju bero på att man tränat bra inför loppet och bara det är ju en seger - men så är inte fallet för mig. På lördag springer jag och Sara Jämtlandstriangeln på 4.7 mil men om jag känner oss rätt kommer vi komma i mål på över 5 mil.

Uppladdningen ur ett löparperspektiv har för min del varit bedrövlig. Efter London marathon har jag blivit löpmätt vilket inneburit att jag inte alls sprungit mycket de senaste månaderna. Däremot har jag gått en hel del - och gå kommer vi ju även göra på lördag, framför allt i alla backar.

Vi har intalat oss att det blir en härlig dagtur utan tidsstress. Vi ska leva och insupa natur, svettas och diskutera allt viktigt här i livet - ha en härlig dag på fjället ihop. Ser mycket fram emot att kliva på nattåget till Åre ikväll.

vinnareI mål dag 2 under Cyprus 4-day challenge. Mycket nöjda - något vi också kommer vara på lördag kväll.