Have a STRONG DAY!
19Nov/1211

Race report: Carrera Divina Pastora

Jag är i mål - med just nu förvirrade och blandade känslor, men jag tar det från början och vi kan börja med vårt booende här i Valencia. Det är en blandning av designhotell och nattklubb vilket innebär att det inte är några konstigheter att vakna av hög salsamusik klockan 04 på natten. Natten till loppdagen vräkte dessutom regnet ner och åskan knallade högt. Låg vaken i sängen och hoppades på att vi skulle få uppehåll under tävlingen, något vi också fick.

För när vi åkte in till start- och målområdet sken solen och det var relativt varmt trots att klockan bara var strax innan nio på morgonen. Jörgen, Tim och Rickard gick till sin marastartgrupp medan jag gick till tiokilometersledet. Att stå bland tusentals spanjorer och vänta på att få starta var väldigt speciellt och påminde mycket om att gå på konsert. Stämningen var hög, det tjoades och applåderades med händerna över huvuden. När startskottet väl gick så pressade alla på trots att det inte gick att ta ett steg framåt. Det var helt enkelt några minuters härj innan allt lossnade och vi kunde börja springa.

Redan efter någon kilometer kände jag att det var mycket varmare än jag trodde och jag tyckte synd på alla maratonlöpare som skulle behöva vara ute i 3.2 mil längre än jag. Marathonlöparna och vi andra startade samtidigt på varsin bro vilket innebar att man i början av loppet sprang mycket parallellt och såg varandra - kul. Längs banan stod många spanjorer utklädda och spelade musik eller hejade på - som tack fick de applåder eller slängkyssar tillbaka från oss som sprang. Väldigt fint och osvenskt! Det var liksom glädje och härligt att vara mitt i detta positiva löpargäng och det gav energi.

Jag hade tänkt mycket på hur jag skulle lägga upp loppet. För en vecka sedan sa jag till en kompis att jag nog måste göra ett personbästa för att jag ska kunna bli nöjd med loppet eftersom det från början var tänkt att även jag skulle springa maran. Hon frågade mig ”Känner du att det är möjligt att kunna persa, är du i din toppform när det kommer till löpning?”, mitt svar blev såklart ”nej, det är jag inte, efter fyra skademånader är jag egentligen mest nöjd över att kunna springa”. Men väl på plats kände jag att det fick bära eller brista, det var ett pers jag skulle sikta på!

Efter fem kilometer kollade jag på klockan och såg att jag absolut inte var i närheten av en bra måltid. Fick lite snabbt panik eftersom jag dessutom kände att jag inte hade något tryck i benen. Drack lite energi på vätskestationen och tänkte att det är nu allt avgörs, ville jag ha en bra tid så var det bara att öka farten. Det var kvavt men jag sprang på, andades in den sötsliska lukten från alla palmträd, blev ropad på av  hejande spanjorer och efter åtta kilometer såg jag äntligen musslan, eller The eye som jag har för mig att byggnaden kallas, och då insåg jag att målet var nära.

Kollade av klockan, det såg inte bra ut trots att jag tyckte att jag ökat tempot de senaste kilometrarna. Insåg att jag skulle missa mitt pers med någon minut och försökte hela tiden intala mig själv att inte bli missnöjd om det nu skulle bli så - jag måste sluta sätta så höga krav på mig i precis allt jag gör. Började komma närmre målet och längtade verkligen, har sett mig själv springa över mållinjen så många gånger och nu visste jag att det var snart var dags.

Att springa upploppet med turkost vatten på båda sidorna om en och höra applåderna och skriken från publiken eka över hela området – det går inte riktigt att beskriva hur fantastiskt det var. Njöt verkligen hela sista biten.

När jag tittade upp och såg målklockan såg jag även att jag hade TRE minuter på mig att springa i mål för att sätta nytt pers. Kunde det vara så att jag satt på min egen pulsklocka för tidigt, jag hade ju bara tryckt på den någon gång vid starten?! Ökade farten och sprang in i mål tillsammans med José, Carlos, María och de andra spanjorerna. Var så jäkla stolt och lättad – jag hade klarat en tid jag inte trott var möjlig för mig under 2012 (även kallat skadeåret).

Hämtde ut öl och apelsiner, skålade med en okänd spanjor, njöt i solen och tog sedan en skön vadmassage i väntan på de andra. Ställde mig sedan och grät en skvätt när jag såg att marathonlöparna började komma in. Det var galet pampigt och vackert, alla som sprang var så stolta och älskade publiken som var på plats. Det var verkligen riktiga hjältar som kom in efter 4.2 mils löptur.

Efter någon timme till kom även Tim, Rickard och Jörgen – stort grattis till fina prestationer! Vi avslutade dagen med att bada i havet, äta mat ute och sippa i oss goda drinkar. Det som gjorde mig låg var att jag på kvällen fick ett mejl från loppet där min chiptid stod, och ska man gå på den tiden så var dagens tio kilometer inte ett pers. Går jag på målklockan, som sätts igång när startskottet går, har jag ett pers. Svår det där, vad man ska gå efter och tro på. Samtidigt stämmer det här in bra på vad jag tänkt kring spanjorerna, att det är lite mañana och si och så med det mesta.

Jag får helt enkelt tänka att det oavsett tid blev ett fint (och varmt) avslut på loppsäsongen. Känner mig oerhört sugen och förväntansfull på 2013!

Författare Annika - strongday.se

Kommentarer (11) Trackbacks (0)
  1. grattis till ett grymt lopp oavsett. tänk vad den där målbilden du haft med dig så länge burit dig framåt – tillsammans med grymma ben (inklusive det i pannan). du är stark och fantastisk! hade du jagande tigrar med dig även denna gång??

  2. Grymt jobbat Annika!
    Mañana hit och dit, du är grym! Punkt slut.

  3. Grymt jobbat Annika!
    Mañana hit och dit, du är grym! Punkt slut.

  4. Grattis Annika! Så kul att följa din utveckling och dina mål. Oavsett tiden ska du vara nöjd, allt handlar inte om tid och prestation. Hade det gjort det hade du sprungit maran och ev skadat dig igen. Du har kommit långt, fortsätt vara dig själv så kommer allt gå bra. Vuxet beslut att avstå maran, nu kan du fortsätta träna hel!

  5. Träningsglädje: haha inga tigrar denna gång, däremot tänkte jag att denna värme inte borde vara ngt mot vad som komma skall! Ser fram emot loppkvällen!

    Sofie: Tack, nu skiter vi i mañana!

    Björn: ja, imorse när jag var ute och gick tänkte jag: varför ska en klocka varje gång få bestämma om jag är nöjd eller inte.. det är ju galet tramsigt egentligen! Finns så många andra faktorer man också kan gå efter. Tack för fina ord!

  6. Oavsett vad det står på klockan så var det bra jobbat av dig och väldigt kul att dela den här upplevelsen med dig.
    2013 blir vårt år!

  7. Underbart!!! Jag blir ju sugen på att springa själv då jag ser bilderna. Himla vackart det ser ut där borta. :)
    Grattis till en fantastiskt fin prestation och personbästa på milen.
    Och den ständiga frågan – fick du medalj? Eller var det bara långlöparna som fick det?
    KRAM!

  8. BRAAAA bruden

  9. Sitter här på flyget hem och ler åt en härlig och inspirerande långhelg. Tack för sällskap och support och åter ett grattis till perset på milen!

  10. Tack för en fantastisk helg och grattis till en bra prestation. Du är grym!!!


Kommentera

Inga trackbacks ännu.